Mina Foton

 

Ner faller regnet, spolar spindeln bort

 

 

 

Upp stiger solen, torkar bort allt regn

 

 

 

Imse vimse spindel klättrar upp igen.

 

 

 

Vill du rösta på mig i fototävlingen?? Klicka här och tryck på rösta :)

På en av mina promenader fann jag denna blomma

Mitt på den gröna ängen stod den där, ensam bland allt gräs.

Precis så kan det vara ibland oss människor också, vi kan känna oss lite ensamma och utanför, ja helt fel placerade. Men kanske kan vi ge just den människan lite uppmärksamhet, lite tid.
Brukar du uppmärksamma de ensamma och utanför??


Du röstar väl på min bild i fototävlingen?? Man kan rösta en gång per dag och om du klickar in och trycker på rösta knappen så blir jag jätteglad!
Glad blir jag också om du talar om att du har varit här :)

Minns ni bilderna på larverna i träden?
Fler och fler träd börjar anta dessa spöklika utseenden.

 

Tänk vad en liten larv kan ställa till det!

Ni hjälper väl mig att rösta på den här bilden! Man kan rösta en gång per dag!!

Far och son, på väg, i rörelse.......

Hjälp mig gärna genom att rösta på detta bidraget i Ica:s fototävling, Tema rörelse!!

En pappas hand.



När det stormar, när det blåser. När livet känns lite otryggt.

Utsikt från mitt bilfönster på midsommarafton

Att midsommar ansågs vara magisk enligt folktron. Då kom dansande älvor fram och bakom träden stod trollen gömda.

Daggen trodde man kunde bota människor och djur så därför sparades den i en flaska.

Om en ogift flicka under tystnad plockade sju sorters blommor, gärna vid ett vägskäl, och sedan hade detta under huvudkudden på natten, kunde hon få se sin tillkommande i drömmen på midsommarnatten.

Tänk vad tistlar kan vara vackra egentligen, med sina vackra färger.

Men ger du en människa en tistel i hjärtat, är den inte lika vacker.
Så tänk på att vassa ord, kan ge tistlar i ett hjärta och orsaka smärta.

En ros har också taggar, men lämnar ett mycket angenämare spår i hjärtat.

Har du lämnat en blomma till någon idag?

En dag i början av maj på en av mina promenader fick jag syn på en sten. En sten i form av ett hjärta. Detta var på ett av mina vanliga promenadstråk, på ett ställe som jag går på näst intill dagligen.

 

Då slog det mig, jag hade öppnat ögonen. Istället för att bara traska på i de vanliga spåren hade jag sänkt min blick och sett neråt, sett något som brukar finnas där, som funnits där länge men som jag tidigare inte sett.

Precis som att sänka blicken, kan man höja den, både i positiv och negativ bemärkelse. Om du höjer den allt för högt, ja då kanske du inte ser det som finns där nere. Det vanliga, det ordinärt vackra eller kanske människan som behöver bli sedd. Om du höjer blicken allt för högt, kanske du även höjer dig själv allt för högt.

 

Samtidigt kan man ibland behöva höja både sin blick och sig själv ibland. Höja blicken för att se omgivningen, se både det vackra och mindre vackra, men samtidigt höja sig själv och inse att man själv är vacker och värdefull.

Det viktigaste är nog att öppna ögonen och se sig omkring. Se människan som mår dåligt, se den ensamma människan, det utsatta barnet. För kanske kan du, precis som stenen, sprida lite glädje, lite ömhet och styrka. Kanske räcker det med ett telefonsamtal, ett sms, ett mail eller det kanske till och med räcker med ett hej! Eller en fråga om hur personen mår, och kanske stå kvar och lyssna en stund.

 

Kanske kan du öppna dina ögon, dina känslomässiga ögon, för andra och för dig själv. Se omgivingen.

Öppna dina känslomässiga ögon och berätta vad just DU ser!

(detta hade jag skrivit en dag på min förra fotoblogg så texten finns även där)

 

Har ni tänkt på det här med möten? Möten med människor, olika människor och hur olika det kan vara.
Ibland så möts man av öppenhet, hjärtlighet och glädje, ibland av det motsatta.

Men så finns de dom som man möter som inte lyssnar. Som tror, tänker och tycker och inte kan ändra sig oavsett vad. Energitjuvar. Sådana som samtalen, mötet, kan bli helt låsta med.

Då önskar man att man hade haft en nyckel. En nyckel för att kunna låsa upp situationen, kunna låsa upp hänglåset och öppna dörren. Dörren till människans sinne.

Denna bilden finns i färg på min tidigare fotoblogg.

Visste du att Margeriten kom från Kanarieöarna?
Kanske är det därför den påminner lite om en sol?

Följ min blogg med bloglovin

Regndroppar på ett blad.

 

Jag började med en fotoblogg på lenasfoton.pånätet.se men eftersom den inte gick att "pinga" så startar jag den här istället. Jag kommer låta bilderna där ligga kvar, så gå gärna in där och titta.